Johannes Källström: Offerrit

Det är något läskigt med kyrkokörer på landet. Kanske beror det på Änglagård och Hem
till byn, men det har liksom inte bara med lovsång att göra. I Johannes Källströms
första roman är de andliga krafterna mörka och både Abrahams offer av Isak i gamla
testamentet och Don Quijote av Cervantes dyker ständigt upp i boken. Och så den där
läskiga kyrkokören då...
   Berättelsen tar sin början i ett få-den-gamla-bruksorten-på-fötterprojekt men
hamnar snart i en härva av mord, ockultism och situationer där man inte kan vara
säker på vad som sker på riktigt och vad som är inre skeenden i människor.
Kriminalkommisare Owe Tycho blir både insyltad och upplösare av dramat, språket
är liiite gammaldags men det passar den lantliga stämmningen. Johannes Källström
uppfyller knappast hjulet igen med sitt författarskap men han bygger vidare på en
stolt tradition där religion, moraliska spörsmål och brottslighet blandas. Nästa
bok kan bli ett riktigt mästerverk.
/Johan

Det fördolda, Den fördömde

I julas gick Den fördömde på SVT, en kriminalserie i två delar med Rolf Lassgård i huvudrollen. När jag såg trailern så tänkte jag att det här var precis min grej, men det tog ytterligare ett par dagar innan jag kopplade att serien bygde på boken Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Jag gladde mig först åt att inte ha läst boken, men sen fick jag den i julklapp. Skulle jag läsa, skulle jag se på tv? Ett riktigt litet dilemma.

Jag kunde inte hålla mig utan började läsa. Hann med en tredjedel och tänkte att jag kunde se första delen av serien, läsa ut boken och sen se den andra och avslutande. Men fallet löstes redan under juldagen, jag hade missat att del två rörde en helt annan historia.

Jag gillade Den fördömde, tycker att Lassgård var ett lysande val. Men frågan är om jag vill läsa de kommande böckerna om psykologen Sebastian Bergman eller om jag ska hoppas på en fortsättning på TV-serien. Kommer andra boken att ha samma story som del 2 i Den fördömde så kanske man likaväl kan vänta på den 3e. Men om den 3e innebär en ny omgång med Lassgård på tv, ja då har vi oss ett riktigt litet dilemma igen.

/Helena

Björn Hellberg: Den flerfaldige mördaren

Jag gillar det smidiga (och plånboksvänliga) med pocket, men det finns några författare som jag aldrig väntar med utan genast skaffar mig senaste släppet från. En av dem är Björn Hellberg. Det är ju inte kreddigt nånstans att ha den samlingen i bokhyllan, men jag kan inte låta bli - när Hellberg skriver deckare så läser jag dem.
I den senaste boken Den flerfaldige mördaren utspelar sig plotten återigen i den fiktiva Staden.

Medan den idylliska kustpärlan förbereder sig för sommarens turistinvasion ägnar polisen kraft åt att bl a försöka hejda en svepande inbrottsvåg. Snart nog tvingas de dock ta itu med betydligt allvarligare brott. När en riksbekant politiker mördas sätts Sten Wall och han kollegor på svåra prov. Och våldsamheterna bara fortsätter...

Den flerfaldige mördaren är inte Hellbergs bästa bok, jag upplever den som lite rörigare än vanligt. Men språket finns där, den lite torra Björn Hellbergska humorn - och ett hyfsat försök att skildra aktualiteter som gränslösa elaka bloggare.

/Helena

Elegant Crime

Denise Rudberg har skapat sig en ny genre, Elegant Crime. Genren beskrivs som kriminalhistorier i överklassmiljö, där finns allt som behövs för en spännande historia: makt, flärd och dekadens.
Med Ett litet snedsprång inleds en svit kriminalromaner med överklasskvinnan Marianne Jidhoff och människorna kring henne i centrum.

Jag läste någon av Denise Rudbergs första böcker och blev så generad att jag har undvikit att läsa fler. Min förlust kanske? Kvinnan är ju sjukt produktiv, har helt säkert utvecklat sitt skrivande och pratar jag böcker med min syster eller mina kollegor på jobbet så kommer alltid "men har du läst Denise Rudbergs nya..." upp.

Nåväl, det här med Elegant Crime låter lockande. Jag gillar bra chicklitt, jag gillar en spännande krimi. Har någon av er hunnit läsa Ett litet snedsprång?

/Helena

Gotlandlängt

Jag läser Mari Jungstedts Knutas-serie från början och har fått ett grymt längt till Gotland. Har inte varit där tidigare men planerna på en vecka i slutet av nästa augusti börjar så sakteliga ta form.

/Helena

Thomas Bodström: Lobbyisten

Det är mindre än tre veckor före valet när hela landet plötsligt skakas av ett gisslandrama. En organisation som kallar sig Rättvisa utan gränser tar sig in i Riksdagen och tillfångatar en grupp ledamöter, bland dem justitieutskottets ordförande Gerd Lundin.

Lobbyisten är Thomas Bodströms tredje bok och här står det cyniska spelet i slutskedet av en valrörelse i fokus. Hur långt är man - från båda sidors håll - beredda att gå för att vinna valet.
Som kriminalroman betraktat är det här en ganska tunn historia, gisslandramat och den efterföljande kidnappningen blir aldrig riktigt spännande.

Griseriet veckorna innan valet är desto mer intressanta då ämnet som bekant är högaktuellt. Lobbyisten är en bok man snabbt tar sig igenom under en dag, roande för stunden, men den efterlämnar också en lite skavande känsla av misstro som kommer att följa med mig ända till den 19 september.

/Helena