Fiona Yu verkar till en början bara vara en av alla Hello Kittys som lever i USA, en välutbildad, väluppfostrad kvinna som slits mellan viljan att leva som vilken amerikansk tjej som helst och kraven från hennes kinesiska familjs traditionella värderingar. Boken inleds med att Fiona beslutar sig för att ta sin egen oskuld med en dildo, när mödomen är tagen finns ingen heder att beskydda och hon kan äntligen börja dejta. Hur logiskt som helst, men det visar sig att Fiona inte har någon mödomshinna att spräcka.
Hon bestämmer sig för att investera 2500 dollar i att rekonstruera en mödomshinna och därmed också sin heder. I denna veva träffar hon Sean, en gammal skolkompis som hon inte sett sen tidiga tonåren. Sean visar sig ha kvar sin fabless för att sätta eld på folks hår och under hans inflytande börjar Fiona rikta sin frustration och sitt hat utåt.
The FBI profiles are almost always the same: White men. Age twenty-five to forty. Female serial killers account for only eight percent of all American serial killers. And they are white too.
White people get to have all the fun.
For once, I'd like to hear "The unsub is most likely female. Asian. Age twenty-five to forty."
Unlikely. Just look at Hello Kitty.
I hate Hello Kitty.
I hate her for not having a mouth or fangs like a proper kitty.
She can't eat, bite off a nipple or finger, give head, tell anyone to go and fuck his mother or lick herself. She has no eyebrows, so she can't look angry. She can't even scratch your eyes out. Just clawless, fangless, voiceless, with that placid, blank expression topped by a pink ribbon.
Japp, jag ser fram emot varenda minut jag får spendera med Angela S. Choi och Hello Kitty Must Die.
/Helena
2 kommentarer:
Hahahah, jag kan inte annat än hålla med författaren!
Du är inget fan av kissen förstår jag :)
Skicka en kommentar