Nick Kent växer upp med den brittiska popvågen på 60–talet, börjar studera litteratur i slutet av samma decennium men det är med artiklar och reportage om sina husgudar Rolling Stones, Iggy Pop och David Bowie som han blir känd i början på 70-talet. Med framgångarna kommer ett tilltagande drogmissbruk som under andra halvan av 70-talet hotar att förgöra honom.
Mitt i denna kaotiska tillvaro hinner Kent med en romans med Crissie Hynde i Pretenders, två veckors medlemskap i Sex Pistols och en minst sagt ambivalent inställning till punken i allmänhet – med samma hatkärlek tillbaka från punkarna. Han hinner til exempel både få stryk av och rädda livet på Sid Vicious inom loppet av några sidor i boken. Frågan är bara hur man kan göra så skarpa iakttagelser med så mycket droger i kroppen - är allt i boken 100 % sanning? Det finns en tendens att Kent förhärligar artisterna medan han ser ner på sig själv. Först på 90-talet blir han drogfri, skaffar familj och bosätter sig i Paris. Han har i dagens läge funnit ett lugn som inte var önskvärt i ungdomens glada dagar – Nick Kent överlevde sjuttiotalet och kan berätta mer detaljerat om det än de flesta. Läsvärt, men som sagt, ta boken med en nypa salt.
Johan Forsman
1 kommentar:
Ah, den där har jag helt missat. Är nog något för både mig och maken!
Skicka en kommentar