Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. När polisen efter ett anonymt tips kommer dit ser de påsklunchen uppdukad på bordet, men alla är borta utom 1-åriga Ebba. Gåtan förblir olöst, Ebba växer upp hos sin adoptivfamilj och får senare en son. När sonen omkommer i en olycka bestämmer sig Ebba och hennes man för att återvända till Valö och rusta upp det gamla huset, starta en Bed & Breakfast och försöka hitta tillbaka till varandra. Knappt har de hunnit dit förrän de utsätts för mordförsök och Tanumshedepolisen drar igång en utredning som kanske också kan ge svaret på vad som hände den där påsken.
Läckberg låter sin vana trogen nutid och dåtid löpa parallellt genom boken, det är ett knep jag vanligtvis inte uppskattar något särskilt men hos Läckberg fungerar det förvånansvärt bra. Sen Olycksfågeln kom ut tycker jag att böckerna blir bättre och bättre. I Änglamakerskan får vi stifta bekantskap med det nya riksdagspartiet Sveriges Vänner, en högaktuell tråd som jag tyvärr tycker hastas över mot slutet - det hade kunnat bli en bra story att spinna vidare på i nästa bok.
Trots att jag gillar Läckbergs böcker så kan jag inte komma ifrån att jag verkligen inte gillar Patrik och Erica. Persongalleriet är inte särskilt spännande överhuvudtaget om man ser till den återkommande skaran, men huvudpersonerna är i mitt tycke extremt ointressanta.
/Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar