Den motvillige monarken

”Get another source!” Citatet är hämtat från filmen Alla presidentens män som skildrar avslöjandet av Watergateskandalen. Tesen är den att ju mer uppseendeväckande avslöjanden som görs, ju fler olika källor bör man skaffa för att rättfärdiga publicering. Utifrån denna tes är Den motvillige monarken ingen skvallerbok. Här finns många källor som bildar, om inte en flod så i alla fall en hyfsat bred å.

Personligen har jag aldrig retat mig så mycket på kungahuset som i år. Månaderna innan prinsessbröllopet var en plåga och på själva bröllopsdagen flydde jag till Göteborg för att gå på Metaltown och slippa eländet. Ändå rusade jag ut och köpte den här boken, sällan har väl en kritisk biografi vållat så mycket rabalder. Jag var bara tvungen att få min nyfikenhet stillad – vem är Knugen – egentligen?

Boken inleds vid den gamle kungens dödsbädd och går därefter från vaggan till nutid. Carl Gustaf får gå i ”vanlig” skola, göra lumpen och studera på universitet. Vad han får för betyg är dock inte så viktigt - han kommer aldrig att behöva söka något jobb. Efter trontillträdet går boken in på ”Kungens hemliga liv” – fester med ett välbärgat kompisgäng som hängt ihop sedan 60-talet, klubbar ägda av den jugoslaviska maffian, strippor och prostituerade. Livvakter, festfixare och ”sällskapsflickor” berättar om sina möten med Kungen och hans partypolare.

I Den motvillige monarken slipper man allt puttinutt, världsförbättrande och skojteri men boken är för den skull inte snaskig utan ganska saklig och neutral. Vad än kungen hittar på så finns ingen fördömande ton, den får läsaren stå för själv. Karl XVI Gustaf är helt enkelt en vanlig snubbe som fötts in i ett ämbete och som tagit sin uppgift med fattning – men han har också insett att man med makt, pengar (från svenska folket) och inflytande kan leva ett liv utöver det vanliga. Flera gånger slipper det ur honom: jag är ju kung! Say no more…

Det har sedan urminnes tider funnits en gyllene regel hos journalistkåren, man skriver inte skit om kungahuset. Ska det göras en kritisk granskande bok i detta ämne så ska det göras ordentligt, jag upplever Den motvillige monarken som väl underbygd och genomarbetad.

Jag noterar att Kungens egna kommentarer under älgjakten inte förnekar någonting, kanske har han känt på sig att räkenskapens dag måste komma förr eller senare. Först nu har vi tillgång till en helhetsbild av vår statschef. Jag har dock invändningar mot titeln, vet inte om han är en särskilt motvillig monark egentligen – han är kanske snarare Kungen som inte vill bli vuxen.

/Johan