Än en gång ställer sig John Ajvide Lindqvist på barnens sida. Eller i detta fall fjortisarna. Ajvide ser kidsen som riktiga individer på ett sätt som sällan förekommer i vuxenböcker. Ofta är barn bara något man hämtar och lämnar på dagis och som gnäller om godis etc. Tänk bara på Liza Marklund. Här är vi istället helt inne i fjortisarnas värld – men det som händer är garanterat barnförbjudet! Say no more…
Och så finns musikvärlden med – huvudpersonen Theres har en gudabenådad stämma. Det är sällan man läser om den kreativa processen, låtskrivandet, i böcker men här kommer en glimt. Musikbranschen i stort får sig en känga – Max Hansen blir en symbol för snuskgubbar som använder sin position för att utnyttja hoppfulla sångerskor. Boken visar var som skulle kunna hända när ett gäng vilsna tonårstjejer hittar en stark ledare, men låt oss hoppas att detta förblir en fantasi i John Ajvide Lindqvists sjuka men genialiska hjärna. Läs läs läs!
/Johan
5 kommentarer:
Åh, jag älskade Låt den rätte komma in - det här får bli semesterboken #1! Tack för tipset :)
Måste nog läsa boken... verkligen. Gillade Hantering av de odöda (var det så den hette?) och tyckte den var fin i sin hemskhet.
veronica: jag gillade också hanteringen av odöda, Johan fastnade aldrig men jag tycker bättre om den än om "låt den rätte" faktiskt.
Jag har precis läst den och jag tyckte den var så där. Jag hade velat veta varför Liten/Terese blev övergiven från början och själva poängen med hennes otroliga musikaliska begåvning.
Lite för mycket lösa trådar för min smak. Men Ajvide Lindqvist kan verkligen fånga en in i historierna.
Nu är jag visserligen inte jätteförtjust i hanteringen av odöda, men jag tycker inte riktigt att denna var ngn av hans höjdare heller tyvärr. jag håller på låt den rätte komma in och pappersväggar av ajvide lindqvist...
Skicka en kommentar